episk dag med översociala jag

Posted 22:41 Feb 22, 2010. Filed under skolan, vänner. Leave a comment?

Definitionen av en bra dag. Jovars, en endaste fantastisk, mirakulös eller unik händelse kan göra resten av dagen oförglömlig—men ärligt talat, hur ofta händer det? Hur ofta är det egentligen som den begränsade tid som det där underbara skedde väger upp för alla andra timmar där ingenting var spännande alls? Anti-klimax, kallas det. Det gör knappast en dag bra. Faktum är att jag för det mesta avslutar sådana dagar med att stirra på skärmen och undra om min hjärna inte kommer att implodera snart av alla tankar som snurrar omkring. Tankar som är omöjliga att förinta för att ingenting pågår som är värt att glömma sin ångest för. Snacka spänningslöst och händelsefattigt liv.

En bra dag för mig är när det känns som att jag gjorde något med min tid. Att jag var aktiv, att jag ägnade varje sekund åt något som var värt—det behöver inte vara stort, eller speciellt, eller ens produktivt. Att bara springa runt och prata med människor jag känner i skolan i flera timmar i streck är varken speciellt eller produktivt. Men det får mig att känna mig närvarande. Som en levande del av världen. Som att något händer omkring mig. Jag får någon kick utav det, nästan som att jag blir hög på det konstant växlande och varierande sällskapet—en slags självförtroendekänsla som gör mig helt övertygad om att jag är den charmigaste personen på hela planeten. Pratglad, trevlig, rolig och kompis med varendaste jävel på skolan.

Och jag ser tillbaka på dagen och tänker; “Det här var en riktigt bra dag.” Nej, inget utöver det vanliga hände egentligen. Jag varken var eller är exceptionellt lycklig. Men jag är tillfreds med saker. Jag trivs i mig själv. Jag är nöjd med att bara vara jag. Och det är fan den bästa känslan som finns på en måndag.