när orden inte räcker till

Posted 22:34 May 17, 2010. Filed under random rant. Leave a comment?

(Det följande inlägget innehåller poetiskt formulerade emotankar. Känsliga läsare varnas.)

Herrejävlar, jag har inte skrivit här på över en månad! Egentligen är jag inte särskilt förvånad. Som med de flesta tonåringar äter både skolan och mitt privatliv upp all min hjärnkapacitet och kreativitet så som eld slukar bensin. Tid? Energi? Vem har sånt?
Inte fan är det jag i alla fall.

Men lust, lust har jag massvis av. Jag vill skriva. Det riktigt kliar i mina fingrar efter att få uttrycka mig—att få förmedla mina tankar, beskriva mina känslor… Och kanske, bara kanske, slutar jag då att explodera inombords av att jag inte får utlopp för allt som forsar igenom mig. Det är en högst abstrakt varelse som växer, bultar, bubblar, sjuder och fullständigt kokar någonstans djupt inuti mitt medvetande. Och jag längtar efter att sätta mig ner och bara låta orden strömma från händerna till tangentbordet.

För att få någon ordning på dem. För att förstå dem.
För att bara bli av med dem, hela jävla skiten.

Det är ett enda stort kaos—kaos i mitt huvud, kaos i mitt hjärta, kaos bland orden som är för många men samtidigt inte räcker till. Det är tankegånger som varken rör sig framåt eller bakåt eller når en slutsats. Det är åsikter som säger emot varandra—och sig själva. Det är ett känsloliv i fullkomlig anarki. Inte fan går det att förstå, för det går inte att koppla, det går inte att resonera, och det finns ingen jävla logik så långt ögat når. Allting är så totalt jävla inkonsekvent, irrationellt, och helt jävla absurt! Och jag hatar det!

Och det går inte att förklara det här sinnestillståndet. Det finns inga ord.
Det finns inga förbannade ord.